En syra är ett ämne som lämnar bätejon (H+)Syror kan ge otäcka frätskador och kan även lösa upp metaller. Därför har oftast flaskor med syra varningssymboler.
Det finns svara och starka syror.
Svaga syror
Dem svaga syrorna är ättiksyra/Etansyra (CH3COOH) som används inläggning av t ex gurka, eller som del i fönsterputs. Sen finns det citronsyra som används vid matlagning för surgörning eller i en del konserveringsmedel.
Myrsyra/Metansyra: Man kan känna syran när man håller handen över en myrstack. Myrorna avger denna syra som ett försvarssystem.
Starka syror
Sen så finns det svavelsyra (H2SO)4som är en av dem starkaste syrorna och används som vätska i bilbatteri.
Saltsyra (HCl) är egentligen en gas. Gasen löses i vatten och saltsyra bildas. Saltsyran ryker ofta vilket är ett resultat av att syran lämnar vätskan som en gas. Gasen kan återigen bilda små droppar med saltsyra. I vätskan finns det fria vätejoner och kloridjoner.
Salpetersyra: (HNO3) Försvaras mörkt för den sönderdelas i solljus. Syran har en förmåga att gulfärga proteiner. Detta kan visas om en droppe landar på nageln. Efter en stund så blir nageln gul. Då syran reagerar på oädla metaller avges gaser som kallas för nitrösa gaser. Dem är rödbruna och är mycket giftiga.
Det finns en regel som heter SIV, regeln som säger att man alltid ska hålla syra i vatten. Anledningen till detta är att om man häller en droppe vatten i syran så blir det omedelbart varmt och det kan övergå till gasform. Om detta skulle ske så är risken att vattendroppen skvätter upp och tar med sig syra. Stänk kan därför överraska personen som blandar. Häller man istället syran i vattnet så undviker man detta.
